En gång när jag var liten ropade mamma från köksfönstret ut på gården som vanligt. Det var i maj någon gång, och jag har alltid tänkt att det var den sextonde, riktigt varför vet jag inte. Kan lika gärna varit den sjuttonde, eller tjugonde. Men ibland får man liksom för sig något alldeles bestämt, till exempel ett datum. I själva verket har man kanske fått det hela om bakfoten och det handlar till och med om något annat som man inte fattar. Fast jag var förstås sexton när jag låg med en pojke första gängen. Och jag är född den sextonde april. Dessutom påstår mamma att jag föddes klockan sexton minuter över fyra på eftermiddagen. Sexton. Även om jag inte är vidskeplig precis, så tänker jag då och då att det där talet kan ha haft en viss betydelse i mitt liv.

Så börjar Helen berätta om en viktig dag i barndomens Gävle i denna roman. Familjen bryter upp och flyttar till Östersund.

Författare: Arne Rubensson
ISBN: 978-91-88672-72-8

I fängelset möts Berättaren och Ramon, zigenaren med den spruckna gitarren, och djup vänskap uppstår. När Ramons flickvän plötsligt gör slut faller han ned i en livskris som kan kosta honom dyrt. Berättaren lovar honom en saga så länge Ramon kämpar emot apatin. Flera fångar ansluter sig och vill höra på sagorna och efter hand börjar historierna och verkligheten glida in i varandra. ”Om det är tillräckligt osannolikt är jag beredd att tro”, säger någon i denna magisk – realistiska skildring som utspelar sig i Italien, Härjedalen , Jämtland och andra delar av världen.

”Det bästa som hänt mig sedan stolpillret”, Sophia Lundström
”Kan inte göras bättre”, Ramon
”Förlåt, men så är det ”, Mia
”Ett sådant träben skulle vara en prydnad i vilket hem som helst”, Gottly
”Lite ondska har väl aldrig gjort nån skada,” Bengt-åke Bergman, åklagare
”Värre än Odenskogsligan,” Lång-Maja
”Trevligt med så många djur”, D. Attenboroug