Synnöve Sundell-Bergman

Bakgrund

Mitt namn är Synnöve Sundell Bergman; Jag föddes en kall januaridag 1948 och växte upp i byn Görvik, som ligger ca 2 mil öster om Hammerdal. När jag började skolan 1955 fanns fortfarande byskolan kvar och där gick jag sex år. Därefter blev det realskolan i Hammerdal i fyra år och sedan gymnasiet i Strömsund.

Efter studentexamen 1968 lämnade jag Jämtland och min hembygd, och började studera vid Uppsala universitet. Efter diverse ”avvikelser” disputerade jag 1984 i ämnet fysikalisk biologi (radiobiologi) och fortsatte sedan min forskningsverksamhet vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Jag hade då också bildat familj och var bosatt i Uppsala. Men, trots att jag blev ”uppsalabo”, har jag nog alltid betraktat mig som en sann jämtlänning. Något som spelat en viktig roll i det sammanhanget är att jag bl a behållit mitt andra språk (jamskan) men kanske framförallt beroende på att många av mina kamrater i Uppsala var utflyttade jämtlänningar samt att jag oftast åkte hem till Jämtland och Görvik på loven. Självfallet bidrog också ett aktivt friluftsliv att värdesätta mina jämtländska rötter.

Mina föräldrar ägde en mindre gård i Görvik vilken jag tog över för ett antal år sedan och renoverade. Numera tillbringar jag ganska många dagar på min gård i Görvik eftersom jag också är pensionär. Till detta kommer att även min familj känner starkt för Görvik och de ”jämtländska traditionerna”! Märkbart är att mitt intresse för hembygden och dess historia har i realiteten ökat med tiden vilket också lett till att jag som relativt nybliven pensionär började utforska min, men även bygdens historia. Jag vill här passa på att lyfta fram min mor, som med sin berättarkonst kunde levandegöra historier från förr på ett effektfullt sätt. Hon efterlämnade dessutom dagböcker där hon bland annat nedtecknat hur livet tedde sig för en fäbodtös i början av 1900-talet.

I min släkt, som är relativt stor, fanns/finns en stark gemenskap som ger sig till känna idag med bland annat återkommande kusinträffar. Skoltiden, släkten, traditionerna hos ”morfars”, liksom alla skildringar om livet som sådant präglade väldigt mycket min uppväxttid och har troligen bidragit till att mina fötter så starkt fastnat i den jämtländska myllan. Men det finns även en annan sida.

Min far kom som krigsflykting från södra Norge, blev förälskad och sedan kvar i Görvik tills han avled. Min älskade farmor kom varje sommar och besökte oss, och ibland fanns det en längtan dit, trots tryggheten hemmavid. Möjligheterna att träffas var dock begränsade under min uppväxt men med tiden så har mina kontakter med släktingarna i Norge varit betydelsefulla för mig.

”Författandet”

Intresset att skriva (författa), att nedteckna sanna eller påhittade historier, har alltid funnits i bakgrunden, så även under min yrkeskarriär. Dock, det är något helt annorlunda att skriva vetenskapliga artiklar på ett främmande språk mot att skriva om händelser, sprungna ur fantasin. Det har nog hämmat utvecklandet av den ”fria prosan” hos mig. Samtidigt vill jag dock påpeka att det inom mitt arbete (särskilt på myndighet) inneburit att emellanåt skriva rapporter på svenska. De har ofta mottagits väl och jag har ibland blivit ombedd att granska en del kollegers alster innan utskick.

Jag minns att när vi hade uppsatsskrivning under skoltiden så fick vi välja mellan att skriva fritt eller mer faktarelaterat. Läraren angav titlarna på det vi skulle författa under några timmar. De flesta titlarna rörde områden som vi hade läst om i läroböckerna medan de två sista var ”fria”. Jag valde alltid att skriva ”fritt”, och kan än idag minnas vilka möjligheter man fick när Ingmarie Eriksson var vår svenska lärare på realskolan och gav titelförslagen.

En anekdot – när jag tog över hemgården för cirka 8–9 år sedan träffade jag en klasskamrat som jag inte sett sedan skoltiden på 1950-talet. Han påminde mig då om en uppsats som jag hade skrivit och som lästes upp högt. Det var en sorts detektivhistoria som hette ”den gamla gården”. Jag hade ett stort intresse för ”detektivhistorier” på den tiden.

Jag valde en yrkesbana som medförde begränsade möjligheter att ägna mig åt ett friare författarskap. Jag har inte ångrat mitt val men längtan att sätta på pränt alla händelser som berättats av t ex min mamma eller som jag upplevt har alltid funnits i bakgrunden. Därför föll det sig ganska naturligt att när jag blev pensionär att låta mitt skrivintresse komma upp till ytan då inget annat” störde” tankarna. Lärdomarna från min yrkesbana har också resulterat i att jag numer finner en tillfredställelse att granska och analysera (liksom min mor) olika skeenden, kanske i ljuset av ny kunskap. Syftet generellt med mitt skrivande är i första hand att berätta för barn och barnbarn, släkt och vänner om händelser i det förflutna och att beskriva hur livet ändrats genom åren., hur det är att växa upp på landet i glesbygd i jämförelse med dagens situation. Viktigt är också att ge min egen tolkning av händelser som inträffat.

Boken

Syftet med mitt bokprojekt var att utreda en specifik händelse som följt mig (men även andra inom släkten) under åren och försöka ta reda på ”sanningen”. Emellanåt lekte jag dock med tanken att skriva den i romanform (fick också det rådet) men till slut blev det en biografi. Under arbetets gång kom jag även att utvidga ”konceptet” något, som exempelvis att beskriva kvinnors situation, rättigheter/skyldigheter ur ett samhällsperspektiv samt att påvisa bristerna i inom den medicinska professionen, särskilt när det gällde inskrivningen, och vilka tragiska konsekvenser detta fick för en sårbar person. Idag kritiseras den psykiatriska vården från många håll vilket kan kanske anses orättmätigt. Men orsaken, den ultimata orsaken, kanske ligger i den slumpmässiga inlåsningen, på diffusa diagnoser och bristen på sympati i början. Den odemokratiska hierarkien inom den medicinska professionen är också något som tydligt visas i min berättelse.

Jag känner mig ganska nöjd med utredningen (trots upprepningar) även om ”romanen” kanske hade varit roligare att författa. Tycker även att jag kunde kanske varit något ”tuffare” i vissa avsnitt.

Eftersom det i det här fallet gällde en medellös kvinna har jag vissa lösa funderingar på att gå vidare och skriva om en annan tragisk händelse som relaterar till psykisk ohälsa. År 1934 blev min mors kusin (18 år) mördad av en skollärare i byn Grenås i Hammerdal. Skolläraren var psykiskt sjuk – men inte inspärrad. Varför? Berodde det på att han var man och skollärare? Det skulle kanske vara intressant att sätta detta i perspektiv i relation till berättelsen om Beata.

Andra författardrömmar? Jag skulle gärna vilja beskriva min väg från den lilla byskolan till att bli professor vid ett universitet. Vad mötte mig på vägen? Vilket/vem var min ledstjärna? Mina föräldrar var inte rika, men vi (tre syskon) fick våra föräldrars stöd att studera. Idag diskuteras utanförskapet och kriminaliteten, och kritik riktas mot skolan. Varför har det blivit så idag jämfört med situationen för cirka 50 år sedan? Björn Ranelid har tagit upp detta i debatter, men det kanske vore värdefullt att flera berättade (utan pekpinnar!) det som min generation uppfattade som självklart när vi blickade in i framtiden.

I Uppsala deltar jag i en skrivgrupp som träffas ungefär var fjortonde dag några månader höst respektive vår och skriver om ”vårt liv”. Det innebär att jag skriver en del om mitt liv (min uppväxt) samt mina föräldrars. Dock jag har andra skrivprojekt som inte realiserats ännu.

Jag har länge närt drömmar om att skriva en berättelse om ”tre kvinnor” i min släkt och deras liv, kanske i romanform (om jag klarar det). Syftet vore att belysa kvinnors situation från 1800-talet och till nutid. En stark kvinna anses oftast vara kontroversiell medan en stark man är handlingskraftig – vad beror det på? De kvinnor jag har haft i åtanke (som en sorts förlaga) är min mors farmor, hennes dotter/alternativt min farmor och eventuellt min mor och/eller hennes systrar. Någon synopsis har jag inte gjort ännu….

Under min yrkeskarriär har jag författat vissa kapitel i böcker som varit relaterade till exempelvis strålskydd, oftast på engelska. Jag har dock inte ansvarat för utgivningen av dessa böcker.