Jag hade kunnat varit född i vilken stad som helst och ändå hamnat i Jämtland på ett eller annat sätt. Det var på våren 2021 som jag gick runt på Sundsvalls gator och funderade på om staden kändes som hemma. Jag hade ju trots allt bott där hela livet. Men det räcker inte att bara bo. Jag visste att jag längtade efter något mer. En plats som en inte bara tycker om utan som också får en att känna sig behövd. Där den rätta blandningen av individualism och kollektivism fanns. Vi hade ett torp i Mörsil som ligger i Jämtland. Så jag flyttade dit den sommaren. Därefter föll fler och fler pusselbitar på plats. Jobb, lägenhet och katt. Det var tre saker som jag hade varit allergisk mot tidigare.
Mitt i allt det här väcktes mitt intresse för skrivande. Det var så många tankar jag ville sortera och komma underfund med att det blev en hel bokserie. Det är det som är så magiskt med att skapa. En separation av ens inre som gör saker lättare att förstå. Helt plötsligt har en karaktärer. Vänner som vet precis vilka råd du behöver höra. Sånt som du inte hade kunnat lista ut på egen hand.
Samma stund som jag visste att det skulle bli en bok så visste jag också att jag måste illustrera den. För hur mycket jag än älskar att skriva så är bildskapandet mitt första språk. Illustrerandet började tidigt. I mellanstadiet tyckte min mentor att jag läste och skrev för långsamt. Idén om specialanpassningar hade inte riktigt hunnit nå till min skola så istället sa de åt mig att rita istället. ”Det är ju det enda du verkar tycka är roligt.” Så jag ritade mig fram från termin till termin allt medan klassen jobbade på i bakgrunden. Jag blev så kallad ”duktig” på att rita och ritböckerna fyllde jag med monster. Det skulle dröja länge innan jag förlorade statusen som analfabet, men vilken befrielse det var när språket väl kom.
Min debutbok ”Den Stora Stadsjakten” handlar om allt som det innebär att hitta hem. Inte bara när det kommer till platsen. Det är en bok för både unga och gamla. Så packa väskan och ge dig ut på äventyret.
