Mina första sju år tillbringade jag i Sikås, därefter gick flytten ”utrikes” till Hammerdal. Denna ort var jag trogen i fjorton år. Gick en fritidsledarutbildning i Östersund i början på 1970-talet. Efter utbildningen stannade jag i vår underbara stad. Det har även med åren blivit avstickare till Stockholm, Uppsala samt Enköping, men med längtan till Jämtland och Östersund blev valet att stanna här enkelt.
När man växer upp på en mindre ort blir kontakten, tryggheten och tilliten till människor stor. Kompisar, idrotten både vintertid och sommartid har präglat mig. Tryggheten att tillhöra kollektivet har varit stort. I början av tonåren började jag sommarjobba, skönt att tjäna ihop sin egen slant. Att göra rätt för sig har blivit ett ledord.
Att skriva en bok har inte funnits på min agenda, men så började en idé att dyka upp. Skulle jag välja att kasta bort idén eller börja vårda den? Efter något år började idén att gro sig fast och jag beslutade att förverkliga det hela för drygt två år sedan.
Storsjöcupen har utvecklats från en sommaraktivitet till Sveriges sjätte största fotbollsturnering för pojkar och flickor, och jag har fått en god inblick i den utveckling som skett. En stor del av mitt liv, närmare fyrtio år, har jag varit verksam i Storsjöcupen. Det hinner hända en hel del under dessa år. Boken skildrar goda minnen, udda händelser och roliga anekdoter, men även mindre angenäma incidenter. Det mesta som jag skrivit i boken är sett helt och hållet ur min personliga synvinkel. Storsjöcupsresan är också en historisk resa med en hel del fakta.
Om nya idéer börjar att rota sig fast så är det inte otroligt att en ny bok kommer ut. Idag är jag ”fritidsforskare”, och arbetar med Storsjöcupen i mindre omfattning.
