Resedagböcker är en svår litterär genré. De är nog oftast roligare för den som har rest än för den som läser. Ingrid Roths nya bok är någonting helt annat. Ingrid Roths livsbejakande måleri med det lilla livet i centrum bildar på något sätt också utgångspunkten för hennes ord och foton från hennes två resor till världens näst största land före och efter pandemin.
Med konstnärens väldigt nyfikna och skarpa blick möter Ingrid vänner, människor såväl som djur, och noterar ofta sånt som vi normala resenärer inte ser och kanske inte ens tänker på. Vi möter en indisk vardag på väldigt nära håll. Allt från den återkommande fågeln vid alla måltider, alla små jobb som finns som underlättar i vardagen och inte alls finns i Sverige, hur man förbereder och genomför en konstutställning till massor av möten och människoöden om vartannat.
Jag har tidigare med glädje följt Ingrids reserapporter på Facebook. Men här är de samlade med massor av bilder. Det blir så mycket starkare att få det samlat och det blir ett lika omtumlande som uppfriskande möte med ett land och en befolkning som i alla fall jag har haft alldeles för dålig koll på.
Det är riktigt spännande att få resa med i Ingrid Roths sällskap. Världen vidgas och det lilla livet, i vad som på något ställe beskrivs som Indiens smutsigaste stad, kommer mig väldigt nära i läsningen och när jag tittar på bilderna.
Jag är så glad över att Ingrid Roths har sammanställt denna samling med hennes ord och bilder från resorna 2020 och 2022 till världens största demokrati.
Hoppas ni får en lika njutbar läsning som jag har fått!
Christer B. Jarlås
