Jämtarnas Historia

Pris: 295:-
ISBN 9188672123


Författaren Carl-Göran Ekerwald ger ut sin bok om jämtarnas historia på det lokala förlaget hos Torbjörn Junhov. En verklig höjdpunkt, säger Junhov. Foto: Johan Axelsson

Om en författare med lidelse för berättandet och en förläggare som tvingas ta privata lån för att kunna ge ut böcker om Jämtland ska den här artikeln handla. Tillåt mig därför presentera Carl-Göran Ekerwald och Torbjörn Junhov. De är aktuella för boken Jämtarnas historia, som kommer ut i dagarna.

Författaren Carl-Göran Ekerwald har alltid en historia att berätta. Handlar det inte om stora filosofer i Europa så handlar det om den jämtländska historien.
Det är där vi är nu. Bland kistebrev och förmodade alltingsplatser i Jämtland.
Med boken Jämtarnas historia vill han ge alternativ till den historieskrivning som redan finns.
– Bokens inledning är ställd som en fråga, kan inte den jämtländska historien ha varit så här? Bland annat handlar den om jämtarnas förhållande till Stockholm. Det blir en sammanfattning av den historia jag själv har skrivit tidigare genom åren, berättar han.

Bakom utgivningen står Torbjörn Junhov och hans förlag för jemtlandica, Jengel. Att ge ut Ekerwald och en bok om jämtländsk historia var inget svårt besluta att ta.
– Jag hade egentligen nog mycket att göra utan det här, med den stora boken om jämtländsk konst som kommer i höst framför mig. Men jag kände att det här var något som jag verkligen ville satsa på, så jag tog en rövare och skrev ett brev till Carl-Göran och fick klart besked nästan med vändande post. Det här är en klar höjdpunkt i Jengels verksamhet, säger förläggaren.
– För mig var det naturligtvis tilltalande att få ut det på ett jämtländsk förlag, säger författaren.

• Norstedts, som normalt är ditt förlag, hade inget att invända?
– Nej, jag hur ju inget sådant kontrakt med Norstedts, men jag pratade givetvis med dem och de tyckte att den här sortens material skulle göras av en lokal förläggare. Och det känns rätt att det blev så, jag tror inte den hade blivit lika väl förlagd i Stockholm eller Malmö.
Boken är dessutom tryckt på ett tryckeri i Östersund, så det är jämtländskt rakt igenom.

• Hur viktigt är det, Torbjörn Junhov?
– Det är mycket viktigt. Det innebär att det blir lättare att följa processen och att jag får boken som jag vill ha den. Det kan jag inte få om den trycks i exempelvis Polen där många trycker sina böcker. Jag skulle aldrig våga göra en sådan här bok på ett polskt tryckeri.

• Hur är det att vara förläggare i Jämtland?
– Det är riktigt bra, men vad gör man när varken bankerna eller Almi företagspartner ställer upp och stöttar? Vad gör man då?

• Ja, vad gör man?
– I mitt fall har jag den förmånen att ha välsituerade bekanta som jag presenterar min idé för, och så ställer de upp och lånar mig pengar. Jag lånar alltså privat för att kunna ge ut böckerna. När det gäller boken Det goda livet så kostade den 1,2 miljoner som jag lånat. Och då skriver vi inga kontrakt eller avtal – det är handslag som gäller. Precis som i gamla tider.

• Hur säljer Det goda livet?
– Den säljer för fullt. Vi tryckte 6 000 exemplar och har sålt omkring 4 000.

• Du brinner verkligen för din förlagsverksamhet, hur hinner du med?
– Det är klart att det är mycket jobb och jag har lagt av med all annan verksamhet. När det gäller förlaget så känner jag att det finns saker som måste göras, som ordboken av Bo Oscarsson och boken Det goda livet, det är sådant som bara måste göras. Det är klart att det måste ges ut en ordbok på jamska.

• Skulle du med samma iver ge ut en bok som vore kritisk mot Jämtland?
– Det där förstår jag inte. Jag har aldrig ställts inför problemet eller tänkt i de banorna. Jag vill med mitt förlag bidra till att skapa förståelse för vad som är speciellt med Jämtland och det är viktigt att inte slita ut identitetskänslan. De flesta människor är stolta över sin härkomst. Så jag har väldigt svårt att förstå det här med att man ska kacka i eget bo. Det handlar om att skaffa sig en självkänsla. Med böckerna vill jag visa på goda exempel och föredömen.

Carl-Göran Ekerwald har en annan syn på frågan om kritik.
– Jag tror det är viktigt med en kritisk strävan om man ska kunna visa på brister. Det är också viktigt för att något ska bli bättre. Men då måste man brännmärka något som man kan rikta in kritiken på. När det gäller jämtarna så har de varit dåliga när det gäller företagsamhet och ekonomifrågor till exempel.
Han tar också upp utsmyckningen av det offentliga rummet, främst i Östersund.
– Statyn Kören som står på Stortorget är helt platt. Den fyller ingen som helst funktion som konstverk. Den känns bara obehaglig och den är förskräcklig. Den säger inget. Polishuset är också en sak som kan kritiseras. Jag tycker att polishuset borde rivas och så kunde man lyfta fram det vackra residenset i stället.

• Ta fram konst som du tycker om i stället?
– Tärningen utanför länsbiblioteket är det finaste. Det är en gåta, som får folk att fundera, va f-n menar man med det här. Den sätter igång hjärnan. Därför är det bra konst. Man ska alltid ställa sig den frågan, vad får jag ut av att se konst?. Får man inte ut något, nej, då är det ingen bra konst. Men får man ut något, ja, då är det bra.

• Så det är okej att vara kritisk?
– Ja, man måste ha rätt att vara kritisk, och på sätt och vis vill ju även jag kacka i eget bo, men jag vill kacka rent.
Och det är väl det hans bok handlar om – kritik mot historieskrivningen.
I kväll har ni chansen att lyssna på Carl-Göran Ekerwald på länsbiblioteket i Östersund. Och på söndag finns han på Jamtli. Inta gärna en kritisk hållning!

Facebooktwitterpinterestlinkedin